tisdag, april 29, 2008

Mamma...Du var ju livet för mig.

En mild bris smeker mitt hår
och på kinden rinner en tår
Mamma du var allt för mig
Kommer alltid att sakna dig

Efter många år som gått mamma-
så har jag förstått,Att du aldrig ville lämna mig
Mamma-jag älskade ju dig,minns dig som igår
Utan dig kommer åter en ny vår

Många kalla vindar har blåst
i mitt hjärta finns en dörr som är låst
Ett rum som bär på minnen utav dig
Mamma-Du var ju livet för mig
I mitt hjärtas innersta vrå
kommer jag alltid att älska dig så
~~~*~~~
© Dikt:Maria

12 kommentarer:

Mamma C sa...

Mycket vacker dikt.
Kram mamma c

Hemma hos lilla mig sa...

Åhh, vad vackert du skriver.. Mycket fint kort av din mamma..
Kram kram.

Cissi sa...

Super fin dikt!
Må gott!

/Cissi

EVA AGNES sa...

Åh Maria.... så gripande att läsa din dikt till din mamma.
Hon hör dig. Hon ser dig. Hon följer dig.
Det tror jagpå.
Kramar i massor
Eva Agnes

rost&rosor sa...

Vilka fina dikter du skrivit till dina föräldrar. Vad duktig du är att skriva.Han ser så rar ut där han står din pappa och din mamma är så lik dej. Kram Katta

~Eva~ sa...

Så vackert skrivet Maria, och så vacker bild av din mor...

Tycker också att det skulle vara roligt att prata med dig igen ju, så slå en pling du när det passar, eller ska jag...?

KRAMEN från Eva

Erika sa...

Vilken vacker och finstämd dikt tillägnad Din mamma. Tycker du är lik henne, när jag tittar på bilden av dig och din mamma.
Att mista sin mamma är en stor sorg. Jag vet, min mamma lämnade mig för 20 år sedan nyss fyllda 62. En ålder jag själv är i om tre år. Det är en ålder som har mycket kvar att upptäcka, och inte vandra över till andra sidan.

Kram och en fin morgondag hoppas jag Du får.

Malin sa...

Så vackert skrivet...och går rakt in i hjärtat på mig då tiden här just nu är mycket av saknad och avsked...Min värfar somnade in i förrgår kväll och en stor lättanad finns också...han slapp lida och somnade in med ett leende på läpparna...
Men man glömmer hur fort livet försvinner och hur påtagligt det är när själen lämnar kroppen...

Valborg är det idag och här i stan ska det sjutas raketer och eldas...musikkåren trampar blåsande o tutande genom staden och ner till Vänern´s strand...sen är det vår...på riktigt!

Kramar från Malin o var rädd om Dig!

Helena sa...

Vilken vacker och gripande dikt.
Önskar dig en mysig valborg min vän!
Kram

Helans Håla sa...

Ojojojojoj, så vackert du skriver, å så fin din mamma var..
Du e såå duktig mia. Jag har inte varit så mycket vid datorn på sistone, orken har inte funnits där, å inte heller lusten så mycket iaf.

Ska försöka hinna ifatt å svara de jag missat.. hoppas din valborgs varit bra.. vi tar de lugnt, måste få tid å vila lite känns de som.
Kram på dej å hoppas du får bättring me din onda rygg snart..kram på dej å gonatt..Helén.

Erik sa...

Värmerikt och kärleksfullt.

Inger Maryissa sa...

Vilken så otroligt fin och berörande dikt du har skrivit till din kära Mor.
Det måste ha varit så svårt att förlora henne i så ung ålder.
Skickar dig en jätte-stor Kram